Ridhus large
Igår började vår träningsgrupp med lydnadsträning i ridhus igen. I år blir det i Nordvik, Noraström, vilket är ett dubbelt så stort ridhus som det vi tränade i ifjol. Här går det att träna långa inkallningar och framåtsändande om man vill det.
Miranda var extremt laddad så det gick väl sådär med precisionen. För långt fram under fria följet. Inkallning med ställande och krypet var mest positivt och så platsliggning förstås. Totalt fyra stycken under kvällen varav två med de andra hundarna. Gick utom synhåll och då fick hon leta upp sin boll i vanlig ordning. Det gick bra och jag hade en bra känsla inombords.
Vi fick lite problem med metallapporten. Hon har lite svårt för den och jag avvaktade för att hon skulle plocka upp den och då kom en osäkerhet hos Miranda som gjorde att hon grävde, gnagde och provade allt möjligt utom att plocka upp den med munnen. Vi får träna hemmavid tills vi kommer över tröskeln och hon fattar vad som gäller.
Övriga i gruppen; Torbjörn, Annika och Marie hade en bra träning med sina hundar också. Jag tror alla var nöjda med kvällen.
Avslutningsvis så bjöd Annika på supergoda lussebullar. Mums!
Miranda var extremt laddad så det gick väl sådär med precisionen. För långt fram under fria följet. Inkallning med ställande och krypet var mest positivt och så platsliggning förstås. Totalt fyra stycken under kvällen varav två med de andra hundarna. Gick utom synhåll och då fick hon leta upp sin boll i vanlig ordning. Det gick bra och jag hade en bra känsla inombords.
Vi fick lite problem med metallapporten. Hon har lite svårt för den och jag avvaktade för att hon skulle plocka upp den och då kom en osäkerhet hos Miranda som gjorde att hon grävde, gnagde och provade allt möjligt utom att plocka upp den med munnen. Vi får träna hemmavid tills vi kommer över tröskeln och hon fattar vad som gäller.
Övriga i gruppen; Torbjörn, Annika och Marie hade en bra träning med sina hundar också. Jag tror alla var nöjda med kvällen.
Avslutningsvis så bjöd Annika på supergoda lussebullar. Mums!
