Bildstudie
Det första man lägger märke till är hur vacker hon är.
Snart därefter visar hon vilken livlig hund hon är. (En del tycker nog att man först lägger märke till livligheten men jag vill tro att det kommer i den här ordningen.)
När man sedan lär känna henne lite djupare så märker man av hennes egenheter. En av dessa är att hon gillar att leta saker under vattenytan. Här har Annica fångat henne precis när hon sticker upp huvudet för att hämta andan.
Sista april - tunga stenar och dykcert.
Det blev en lång dag med många aktiviteter. Vi startade tidigt (för oss är halv tio tidigt) hemifrån och kopplade på släpet efter bilen. Barnen fick vara hos farmor medan jag och min man Tony skulle ägna dagen åt shopping, tung shopping.
På Beijers hittade vi precis den marksten vi hade tänkt oss till uppfarten och dessutom till halva priset. Det var nog tur för det visade sig att det blev en en del extra omkostnader innan stenarna landade hemma på vår gård. 500 st blev två pallar och alldeles för tung last för att vara lagligt och lagliga är vi. Tony släppte av mig och Miranda på klubben i Ö-vik och snärtade ner till Nordingrå....Lånade ett nytt släp och tillbaka till Beijers till halv fem lagomt tills dess att de hade stängt. Vilket fiasko! Det blev till köra hem utan den andra pallen och köra ytterligare en resa till Ö-vik dagen efter.
Som tur var i allt elände så fick jag och Miranda en trevlig promenad med Annica och hennes fyra hundar på klubben. Alltid kul att träffa dem och snacka hund. Miranda har sin favoritkille, Öxo, en glad malle som Miranda är väldigt impad av. Miranda fick en fin utmärkelse av Annica - hon tog dykcert! Vad gör det om öron och allt åker ner under vattenytan om man leter efter en sjunken kotte - vissa saker är viktiga!
På kvällen blev det grillat och en liten brasa nere vid sjön. Mysigt.
Miranda torkar upp framför brasan efter att fått sitt dykcert tidigare under dagen.
