Ullhedens Miranda

Jag har legat hela helgen i feber och snörvlat.
Förstår inte vad som hänt med min näsa? Hoppas det rättar till sig.



Nöff Nöff!

Vi har hela familjen varit på läger på Barnens Ö, Väddö. Det är Mirandas uppfödare Camilla Berg, Ullhedens Kennel, som varje år ordnar med ett läger. I år fanns det sök, spår och skydds att välja mellan. Camilla själv tog hand om en grupp med hundar/förare som har lite problem och den gruppen valde vi att vara med. Dessutom blev det en del spår under helgen för oss också.

Förväntningar
Jag har under det senaste året kännt en hel del frustration över att inte komma tillrätta med de problem vi har. Jag har inte lyckats med att få mig och Miranda lugn vid hundmöten vilket har gått så långt att jag inte längre tyckt att det varit roligt att vara med Miranda i sådana miljöer. Jag tycker att det ska vara roligt att vara med min hund och därför mått dåligt över situationen. Sista tiden har jag tänkt att nu får det vara nog! - antingen löser jag det här eller så slutar jag med hundträningen. Så gick tankarna innan vi for iväg på årets läger.

Uppvaknandet
Första dagen på lägret så berättade jag om problemen vi har och vi gick ut för att se vad som egentligen händer vid ett hundmöte när Miranda går i koppel och jag inte gör någonting. Istället för att gå igång och bli agressiv så spanade Miranda in hunden vi mötte men när vi kom riktigt nära så vek hon bort blicken och undvek konflikt. Jag fick än en gång se att Miranda inte har särskilt stora problem med andra hundar utan det är när jag blir spänd och nervös som jag talar om för Miranda att det är bäst vi passar oss för vi kan bli anfallna. Min hantering med kopplet har varit bedrövlig. Jag har använt kopplet som en gummisnodd som eldat på Miranda i tron att den hund vi möter måste vara väldigt farlig. Dessutom har jag stirrat på den mötande hunden för att se om den kommer att svara och ni kan ju förstå att det inte gör saken bättre.

Praktiska lärdomar
Egentligen så vet jag i teorin hur jag ska göra och hur jag ska tänka. Mitt problem är att jag inte kunnat känna på det viset och därför heller inte kunnat hantera min hund på ett bra sätt. Camilla har genom att passa på mig under några dagar "tvingat" mig att göra annorlunda och när jag ser hur Miranda beter sig så har jag blivit överbevisad om att hon är snäll med andra hundar. Jag har lärt mig ett sätt att hantera Miranda så att när hon vill engagera sig i något så kan jag bryta och hon tar kontakt med mig. Nu känns det betydligt bättre och nu ska jag hålla i den här känslan på hemmaplan också. Tack Camilla för hjälpen!

Bilder från lägret

Ullhedens Tinto, Tinos son, på den enda bilden som inte blev suddig. Vad ska Annica tycka?
Tinto är en trevlig kille - lika social och go som sin far.


Jag och Miranda fikar under lydnadsträningen.


Camilla tränar IPO.

Träningsgruppen i Höga Kusten
Vi har träffats i vår träningsgrupp också och tränat spår och sök. Vi avstår från söket och fick ett roligt spår istället där två katter följde med en bit och käkade av korven som spårläggaren la ut i början av spåret. Miranda klarade uppgiften ändå och fick träna på många vinklar i spåret.

Marie med Fanny och Gin, Annika med Gillis och Kicki med Ossy.
Tre supertrevliga träningskamrater som stöttar och uppmuntrar och så har vi himla roligt.

Rapportträning
Idag har vi varit i Väja och tränat rapport med en grupp förare och hundar från Bollsta, Remmarbäcken, Ö-vik och Hammarstrand. Totalt var det sju hundar med så det liknade en tävling säger de som tävlat förr. Träningen gick bra. Miranda höll ihop och sprang tre riktigt bra sträckor men på fjärde skicket så tror jag hon blev övertänd av att se många andra hundar skickas och då gick det inte alls. Framöver får vi tänka på att dämpa henne innan själva skicket och att ändå tydligare skapa en rutin så hon kommer i balans och kan koncentrera sig. Farten var det i alla fall inget fel på och hon skötte sig också helt ok på stationerna.

Umeåbesök
Till helgen kommer Anders, Susanne och Tim från Umeå och hälsar på och då blir det säkert lite hundträning också. Susanne har gjort flera fantastiska resultat i elitspår den här säsongen med sin Scott. Det finns mycket för oss att lära när det gäller hundträning av dessa duktiga hundmänniskor. Hoppas jag kan ge ett eller annat råd när det gäller barnuppfostran istället för med två pojkar så har man ju lite erfarenhet som man kan dela med sig av.

Det är väl bäst att jag skriver lite då på begäran - alla stora skribenter drabbas ju nu och då av skrivkramp =)

Det blir inget tävlande för oss i år. Vi slipar vidare på lydnaden och kommer att vara grymma nästa år istället. Då kommer också platsliggningen att fungera och specialen kommer att sitta för både spår och rapport. Jag skojar lite här för den som tycker att lite mer ödmjukhet vore på sin plats.

För att vara lite mer seriös så känner jag att jag måste lösa det här med Mirandas upphetsningen mot andra hundar. Det har blivit mycket bättre men jag är inte nöjd ännu. För att det ska vara riktigt roligt att träna och tävla så vill jag känna att vi är mer i balans och att jag har bättre koll och styrning även i miljöer där andra hundar vistas. För mig kommer momenten i andra hund just nu och vår "känsla" om ni förstår vad jag menar i första hand.

Vi ska på kennelläger första helgen i oktober och Mirandas uppfödare Camilla Berg ska försöka hjälpa mig att komma vidare med detta problem. Som sagt vi är på rätt väg men det är en bit kvar.

Sedan ska jag försöka ordna en egen startpitol så vi kan jobba med skottvana inför nästa säsong för när det gäller skotten så tror jag det kommer att handla om att just göra det till en vana.

Platsliggning fortsätter att gå bra på träning. Vi har utvecklat detta moment till att även innefatta uppletande. Låter säkert väldigt märkligt men det går ut på att jag lägger ut en tennisboll där jag står under momentet och när Miranda legat sin tid går jag tillbaka, sätter upp henne och kommenderar leta. Hon ligger lugnt och är väldigt fokuserad så det känns riktigt bra.

På onsdag blir det träning i Ö-vik på brukshundklubben och kanske det blir ett nytt inlägg här i bloggen med rapport från den träningen redan innan helgen nu när krampen gått över.

Ha det gott!

Vi tränar och ligger i fast jag har inte varit särskilt aktiv i min blogg. Ska försöka bli lite mer flitig på att rapportera hur det går för oss.

Jag har en del problem med andra hundar som jag nu jobbar på att försöka lösa. Miranda blir lätt osäker och går upp i stress vilket jag har svårt att hantera. Korrigeringar och starkt ledarskap kommer inte naturligt för mig utan jag blir stel, nervös och osäker vilket inte hjälper upp sitationen. Jag jobbar på att vara lugn och tydlig och har tagit in klickern i denna träning. Vid hundmöten klickas det och jag får Miranda att bryta sin fixering och istället söka min kontakt. När vi tagit oss förbi detta stadium så är det i regel inga problem sedan. Klickern gör mig konstigt nog mycket tryggare fast det bara är en liten plastlåda. Det är mycket psykologi inblandat när man jobbar med hundar.

När jag fått detta att fungera och vi kan röra oss mer ledigt runt andra hundar, särkilt viktigt att jag känner mig avspänd, så kommer vi att gå vidare och träna mer platsliggningar. Just nu sätter jag inte ihop det med platsliggning för jag tror att det är just andra hundar som är problemet.

Om någon läser detta och har haft liknande erfarenheter så får ni väldigt gärna dela med er av hur ni jobbat med era hundar.

Annars så är det mycket målande för oss just nu. Vi har dragit igång projekt skolrenovering med takbyte och väggmålning på en sida. Vi har en gammal skola på gården som är 16x10 meter och många spröjsade fönster. Taket är klart och väggen är snart grundmålad så vi börjar se slutet på den här etappen. Fortsättning blir först nästa år. På bilden syns vår gård med bostadshuset närmast sjön och skolan med den sida som vi håller på att måla upp mot vägen. Sedan denna bild togs är bostadshuset också målat (bilden är alltså inte tagen i år). Jag återkommer med nya bilder på resultatet när vi kommit lite längre.

Nu när snön och advent kommit så kan man ju tro att träningen ligger i någon slags dvala men vi har faktiskt varit riktigt duktiga på sista tiden. Det känns otroligt skoj att vi i höst fått igång en träningsgrupp som tränar minst en gång i veckan. Hittills har vi varit ute på fotbollsplaner med belysning men från och med nu så har vi tillgång till ett ridhus bara några kilometer ifrån där jag bor så det känns lyxigt.

Jag och Miranda tränar framför allt platsliggning, framåtsändande och fritt följ. Det går bara bra. Vi ska ta itu med krypet på allvar också men det kommer vi att börja med inne på en lämplig matta. Tror att jag ska nyttja en targetstick som jag fått tips om.

Det har hänt lite sedan sist jag bloggade. Vi har tränat en helg i Resele med Anders, Susanne och Kerstin från Umeå och Ulla från Östersund. Det blev både spår, uppletande, lydnad med många platsliggningar under denna kanonhelg där jag fick massor av inspiration och en del tecken på att vi är på rätt väg.

I söndags tävlade vi lägre spår i Nordmaling. Det var inte vår dag. Miranda var lite tröttare än vanligt och vi fick med oss för få pinnar från spåret, ingen budföring och en nolla på krypet. Det räckte i alla fall till godkänt och vi hoppas på bättre lycka i Njurunda nu på söndag då det är dags igen.

Idag satt mina två pojkar, 4 och 8 år, och resonerade över hundars livslängd. Båda var helt eniga om att det var ju så synd att vår förra hund Tessie hade dött. De önskade att hundar kunde leva lika länge som vi människor då skulle man kunde leva med sin hund ända tills dess man själv skulle dö - då kommer kommenteraren: Men vilken tur att inte hundar är som flugor då skulle de ju dö varje vinter.